Ånyo befinner
jag mig som läsare i en Kitty Crowther- skog, myllrande av nyfikna djur och små
insekter och en angenämt intrikat flora.
Där går den
lille mannen, han är ute på arla promenad i skogen. Vem är det som sitter där
med ryggen vänd mot oss? En upplyst, fluorescerande och högst plastisk tingest?
- "- Bli inte rädd, säger det där Någonting.
Lättare sagt än gjort, tänker den lille
mannen.
- - Vem är ni? Frågar han artigt.
- - Jag är Gud.
- - Är ni GUD!!! GUD SJÄLV? Inte trodde jag
att Gud såg ut så!
- - För det första – jag är inte GUD, bara en
av dem."
-
En av dem som är
av den sortens Gudar som inte är auktoritära eller stränga utan är lekfulla och
skrattande och som kan anta alla skepnader du önskar: en ståtlig hjort, en
fräck cowboy, en skrämmande gorilla, eller – en helt vanlig pappa som utstrålar
trygghet.
När en så viktig
figur dyker upp i ens liv gör man det man uppskattar mest, man äter
favoritmaten, går och simmar och klättrar i träd.
I skymningen,
när solen sakta går ner pratar man om viktiga saker. Crowthers bild av den
lille mannen och Gud i samtal är så oändligt vacker och animerad med sin glödande
kvällssol, insekternas loja surr att man tycker sig känna den milda värmen och
dofterna från växtligheten intill.
Som vuxen läsare
ser jag i Crowthers lilla berättelse tydligast en med stor vördnad och mjukhet
tecknad relation mellan en son och hans pappa.
En son och en
pappa umgås, leker och samtalar (kring existentiella frågor, kanske om Guds
existens?).
Jag ser den
lille pojkens/mannens beundran och önskan att vara lik sin fader (vi är alla
avbilder!). Barnet som ser upp till den vuxne pappan med en blick som säger att
den tror fadern vara omnipotent – han kan allt och vet allt.
Nästan. För
märkligt nog säger den här sorten av Gud/fader sig varken kunna laga omelett
eller simma?
Och det gör han
nog för att han är en kärleksfull och klok figur som förstår att ge svar på en liten mans
stora frågor och samtidigt bekräftar och ger honom en skopa självförtroende
Jag blir
alldeles glad och lugn av att titta i och läsa boken, och jag tänker att vissa
böcker är mer tankfulla än andra.
Fin översättning
av en annan fin författare: Lennart Hellsing
/Susanne
/Susanne
