Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson

Sara Hansson har tidigare skapat den fullkomligt lysande serienovellen ”den hemliga kroppen” och kommer nu med ”Vi håller på med en viktig grej” (Galago).

Det är 1990-tal och det enda som är värt att se på tv för en 11-åring i Sverige är Rederiet och Bullen. Tjejerna Sara och Rebbe står på tröskeln till en vuxnare värld och är, trots att de fortfarande är helt emotionellt beroende av en mammas eller pappas gensvar, i färd med att skapa sig en egen identitet och söker efter förebilder.

Popgruppen Spice Girls, där kvinnligheten manierat framstår som individuell (vi är alla olika) och stark men egentligen är kommersialiserad och rejält muggig, är den identifikation som de finner.

”Dom skriker, sjunger och rappar. Jag fattar inte exakt om vad, men jag tilltalas våldsamt”

Identifieringen, det totala uppslukandet av idolernas värld, förmår dem att göra uppror mot vuxenvärlden, föräldrar och lärare: och av allra största vikt är att Sara och Rebbe gör det tillsammans, de bildar enad front och tillhör något större än de själva.

Jag älskar att Sara Hansson visar hur det är att vara tjej pre-muggig-självbild-tid, då insikten att det finns ett hur man SKA vara ännu inte aktiverats.

11-åringarna Sara och Rebbe tar till sig sin idoldyrkan helt omedelbart och aningslöst (drar på sig den kortkorta tröjan utan tanke på den attraherande kroppsligheten) – de befinner sig helt enkelt i ett pre-negativa-tankar-om-kroppen-stadie och Saras och Rebbes inställning till den egna kroppen är ”bara så: jaha, här är magen”.

Starka i sin nyfunna identitet och vänskap, står de upp mot genusorättvisa lärare, hävdar sig gentemot föräldrars smakråd och ringer hetalinjen och saboterar gubbars våta drömmar. De regerar! De bestämmer!

Åh det är så mycket nostalgi här. Så mycket Girl Power. Tjejer som förenas kring något och binds samman och skapar en egen värld som är så viktig, så viktig och angelägen. Hur man kan gå in i något utan åthävor och utan kritisk reflektion. Hur det där med att vara oförstådd i de vuxnas ögon utgör en del av kittet. De är Girl-Power-bästisar i hela världen och stöttar varandra i vått och torrt.

Jag anser att det Sara Hansson skapar är viktiga grejer – superviktiga ”tjejgrejer” – och det gör jag mycket för att det är just tjejers självbild och identitet som är i fokus i hennes verk och just för att det är tjejers dito som kan behöva armeras mot den i mångt och mycket gängse bild av kvinnlighet (och den kvinnliga kroppen) som påförs av media och reklam. Det är viktigt att det skapas värn mot konstruktioner av kvinnlighet som är både trångsynta och enfaldiga.

Sara Hanssons karaktärer kommer nära läsaren i både bild och tal. Sara och Rebbe talar och agerar på sätt som känns autentiska för 11-åringar. Det är en stark, ömsint och humoristisk berättelse.

Jag tilltalas ohejdat.

/Susanne

Luftspår av Magnus Engström (Kartago Förlag)

http://www.kartago.se/

 Inledningsvis en dialog mellan Gud och… en ängel som är budbärare? Från ett ovanifrånperspektiv lyssnar läsaren/betraktaren till samtalet om människans behov av budbärare och av att hitta vägar. En karta över Gotland och ängeln? åtar sig uppgiften att vägleda. Vi läsare/ betraktare ombeds att titta och lyssna noga.

Zoomar in. Gotland påsktid och vi möter läraren Katia som på grund av en missad båt har blivit fast på Gotland. Hon mår inte bra.

Samtidigt ankommer pensionerade kriminalaren Torsten till ön, ansatt av ett outrett mord som inträffade fyra år tidigare. Torsten har återkommit till ön då mördaren har skymtats på ön.

Katia och Torsten söker. Existensberättigande, skäl för att leva, ursäkter för försakelser. Andningsorsaker. Luftspår.

Det visar sig att Katia och Torsten är familjärt lierade, och att Katias andliga sökande och Torstens mer ”fysiska” sökande kan ha ett gemensamt ursprung.

Båda har outredda saker i bagaget och söker mening eller avsikt med att livet är som det är, eller blev som det blev. Något som kan helga medlen – orsaken till att en familj, eller ett jag rasade samman. Vad man ersätter med. Att vilja vara i nuet men i själva verket hela tiden vara i sina tankar.

Låter det intressant? Onekligen låter det som en tämligen bra och spännande story?

Men. Nä det här är inte alls intressant eller bra. Jag tycker bara att det är effektsökeri och fult.

Illustrationerna är som ifyllda (inskannade och påritade) fotografier utan minsta känsla eller personlig toutch. Ramstoryn och karaktärerna lämnar mig helt oberörd.

Och en sak till. Trots att jag vet att Engström velat detta grepp i luftspår – att onomatopoetiskt (ljudillustrera) tillföra sin serieroman ett realistiskt visuellt uttryck –  tycker jag att det är ett enormt störande, rent  ut sagt irriterande  ofog. Vad är det egentligen som låter grrrlh när man sitter på ett utefik? ”Mina”fåglar låter inte iiiiiiij eller ”ssafrelr”! Och vad låter ”foosch”? Nä, det blir bara tramsigt. Inget man behöver vare sig titta eller lyssna noga på.

/Susanne

Rotbarnet av Kitty Crowther

Kitty Crowther tilldelades ALMA-priset 2010 så jag är aningen sent ute med att läsa Rotbarnet.
Redan på första sidan hajar jag till – den där offensiva figuren med förtäckt ansikte, som tycks jaga genom en skog full av hotfulla skuggor – vart ska den här historien leda?
Jag läser boken tillsammans med mina barn och följer historien genom deras ögon, ser det fantastiska inslaget, noterar detaljrikedomen och att historien får ett hoppfullt slut. Crowthers bilder som är både expressiva och magiska manar fram en kusligt hotfull och gammaldags stämning som både jag och barnen tycker om.

Den offensiva figuren är huvudkaraktären Leslie som jagar efter en räv då hon plötsligt hör någon gråta och slutligen, likt en Alice i underlandet, hamnar i ett underland.
I underlandet finner Leslie att hon har ett modershjärta och att ett rotbarn gråter för att det tappat bort sina föräldrar. Rotbarnet får följa med Leslie ovan jord och flytta in i hennes ensligt belägna hem.
Samvaron blir ingen dans på rosor för rotbarnet är som vilket annat barn som helst med egen vilja och eget temperament, och fostermamman är som vilken mamma som helst med egen vilja och eget temperament. Men det är också en bra samvaro för rotbarnet har någon som har omsorg om det och Leslie är inte längre ensam.
Leslie växer med sin nya uppgift, i samvaron och hon blir vackrare, mer levande och kanske också mer sig själv? Gott och väl tills en dag då rotbarnet hämtas av sina likar och återförs till jordens djup.
Ska Leslie bli kvar i ensamhet och sorgsenhet? Nä, Leslie bestämmer sig resolut för att lämna detta hem, detta liv och gå för att leva bland dem som är som hon.
När mina barn har somnat funderar jag på vad vi har läst och sett. Att huvudkaraktären Leslie är en vuxen kvinna klädd i gammaldags mörka kläder och bär vapen. Att huvudfiguren i en barnbok faktiskt är både ensam, ledsen eller till och med djupt deprimerad och inte som andra (lite mer som de som lever i underlandet – sagoväsen, feer, troll och rävar).
Är det för barn? Ja, vad ska jag säga?
Att det är kul, intressant och spännande med författare som förmår berätta historier (och skapa bilder) som rymmer mångfald och som kan ger läsningar med olika djup. Att det är så bra med författare som har tilltro till barnens förmåga att förstå och ta till sig och bära med sig.
Det är även kul att leta efter stoff jag tror Crowther kan ha hämtat inspiration från: myter och sagor likt den sumeriska Inanna, Dantes nedstigning, Bröderna Grimm, Alice i underlandet m.fl.
Dylikt vidgar också läsningen.

Gun-Britt Sundström, författarinnan till kultromanen ”maken” har översatt boken från franskan. Susanne/

Besinningens sår av Catharina Bergsten

Den här lilla boken valde jag främst för just dess lilla format, liten och med få sidor. Passar som handske i handväska. Passar att läsa när du endast har 35 minuters resväg. Även baksidestexten fångade mitt intresse ”stramt, förtätat familjedrama. Med iskall precision och ett avskalat språk/../” Jag brukar gå i gång på formuleringar som: ”iskall”; ”precis”, förtätad”, ”avskalad” ”karg” etc. men det här tycker jag inte var bra. Alls. Vi möter tre syskon – där de två äldsta delar erfarenheten av att ha blivit lämnade av fadern och den yngsta systern var för liten för att minnas – som träffar sin döende pappa och hemligheter kommer i dagen. Bitterheten, sorgen, som i alla år har riktats mot fadern får i ljuset av det som nu uppdagas plötsligt ett annat fokus. Det låter spännande men mycket mer än att just låta blir det inte. Jag har så väldigt svårt för de många klichéartade bilder som framträder, de som skapas av Bergstens val av ord, sätt att skriva dialoger och utmejsla miljöer. Som läsare blir jag konfunderad, vet inte riktigt vad Bergsten vill med sin bok och tycker instinktivt att handlingen och karaktärernas känslor/agerande känns väl konstruerade. Mycket väsen för just ingenting. /Susanne

Nattönskningen av Anne Ragde

Jag läste Ragdes trilogi Berlinerpoplarna med god behållning, även om jag ska tillstå att med varje ny bok sjönk mitt intresse för Toruns och hennes släktingars väl och ve.

Det som till en början var en förhållandevis intressant händelseutveckling med en vilsen kvinna som finner en far hon inte växt upp med och som får en minst sagt komplicerade släkt på köpet, blev i den avslutande delen ett missmash av tungt feelgood-artilleri.

Den tanken fanns med när jag för ett tag sedan grabbade tag i Ragdes nya bok Nattönskningen på biblioteket  med tanken: det här kan bli bra men det kan också bli alldeles för mycket av det goda.

På Baksidestexten stod att läsa att det här är en sinnlig kärleksroman. Om jag ska vara ärlig är det helt andra synonymer än sinnlig som kan beskriva Ragdes nya bok: "kroppslig", "vällustig" och "erotisk" ger en mer rättvis bild åt vad vi får möta i nattönskning.

 Och det här känns relevant att betona om man ska rekommendera den till hennes tidigare läsare – du får inte fina, käcka eller drabbande möten och relationer mellan lika fina, käcka och drabbade karaktärer, utan du får kravlösa relationer mellan egocentrerade  individer där sexet är det absolut viktigaste och det mest ingående beskrivna. Fuck and Go! som reklamen skulle säga. Eller det här är Sex in the City som utspelar sig i Trondheim med en norsk Samantha i huvudrollen.

Ingunn är en mogen kvinna tillika rockn´roll skribent (700000 om året och gillar Falco!) och singel med tjock plånbok, dyr bil och flådig lägenhet samt en enorm aptit på män – företrädesvis unga män med hårda kroppar och noll intresse av att blanda in snack och känslor.

Eftersom det här är Ragdes intrig, visar det sig snart att livet inte är fullt tipptopp för en singel. Trots alla Ingunns erövringar av drop-dead-gorgeous unga snygga virila, sexiga och kåta män och trots allt häftigt och kravlöst sex hon får är det inte bra. Som alltid – något saknas, det djupare livet, den djupare känslan. Ska vilsna, egentligen ensamma prinsessan få prinsen? Jag kan redan här betona att det här inte är den typen av bok som försöker finna förklaringar. Inte alls. Den kör på och sedan happy? end.

Ofta fick jag känslan av att Ragde egentligen lurar oss läsare, att hon skriver sin historia med ett gapskratt och en stor glimt i ögat. Inte minst med en blinkning mot all litteratur (tantsnusk, chiclit) där kvinnor beskrivs som det åtråvärda, åtrådda och sedan förförda objektet – en Grande Finale för mäns makt och lust. Här är det Ingunn som har lust, en stor och omättlig sådan, och som förför för att sedan kasta bort. Här är det Ingunn som bestämmer vad som ska göras var, när och hur i sängen (eller var som helst).

Man får – inget att sticka under stol med – välskrivna och eggande samlagsscener där Ingunn står vid rodret men i slutänden blir det tjatigt och tomt. Och kanske är det faktiskt meningen för till slut står ju även Ingunn där med denna känsla.

Avslutningen är ett crescendo i feelgood. Say no more.

Jag kunde absolut vara utan denna läsupplevelse men jag måste tillstå att Ragde besitter konsten i att skriva enkelt och på samma gång frodigt. Hon kan det där med ord, med att beskriva saker och ting och förmedla en plats, en stämning, en situation, en känsla. Ragde skriver bladvändare

Verkligen utmärkt översättning av Margareta Järnebrand

/Susanne Sandström

Emblas universum

Att vara barn innebär ibland att vara omnipotent – härskare och mittpunkt i ett universum. Den som styr och kring vilken allt cirklar .

I Majken Pollocks och Sara Lundbergs bilderbok Emblas universum (Alvina Förlag) är Embla den enda som ryms i leken för hon är allt – från minsta mångrus (och bokstäverna) till träden, luften och universum självt ! Och Embla vill härska i leken allena!

Då kommer lillasyster kavat med hammaren – Big Bang! Vill också vara med. Det går ju inte.

Då kommer mamma petimeterrättvisa, som får huka sig in genom dörren till Emblas rum likt en Alice i-underlandet. Hon förstår inte.    

I Emblas universum skildras barnet på barnets villkor och hur barnet i leken har förmåga att gå in i en magisk och alltuppslukande värld där tid inte existerar (så som vi vuxna känner den), inga gränser för vad som är möjligt finns och där barnet bestämmer helt och fullt.

Hur lätt kan inte en välmenande men åh så oförstående förälder kliva in i barnets lekvärld/fantasi och förstöra med sina yttranden och gester.

Genom att definiera vad Embla gör och vill, ”du vill leka ensam”, och dessutom konstruera gemenskap med lillasystern drar mamman Embla ut ur det fantastiska lektillståndet – och Embla upplever ensamhet på riktigt.

Barnet är anpassningsbart och behovet av, och lusten till lek är stor – då kan en annan lek ta vid där en älskad lillasyster får plats!

Jag tycker mycket om den här boken som så fint och precist visar ett utdrag av barnets värld sedd ur barnets perspektiv: leken, fantasin, kreativiteten, relationer till syskon och föräldrar, känslor av övergivenhet, behov av inkludering och samhörighet.

Och som fluffigaste grädde på moset är de helt fantastiska illustrationerna av Sara Lundberg, tecknade med mjuk blyerts och bitvis färglagda i kulörta akvareller  återger  de ytterst subtila uttryck och många referenser till verkliga ting som bidrar till att jag bjuds in i bilderna och dröjer lite extra med blicken.

På Alvina förlag finns handledningar att ladda ner (pdf-format) gratis om man vill arbeta vidare med boken och dess olika teman.   

/Susanne