Yardens uppföljare...

http://www.ordfront.se/Bocker/Skonlitteratur/Och_allt_%20skall_vara_karlek.aspx

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

Kärlek, kärlek – allt skall den förlåta, allt kan den, allt tillåter den.

Det är kärleken som räddar Kristian Lundberg både då, för länge sedan, och nu när han har skrivit sin dödsbok, gjort klart, efterlämnat spår till sin son. Men är han värdig den? Är det möjligt att han kan få denna nåd, denna gåva som han en gång körde i botten? Är det möjligt att sona sina tidigare brott är det som Lundberg frågar sig genom hela boken.

Uppföljaren till Yarden försöker sig på en förklaring till vad som hände med personen Kristian utanför Yarden, till vem han skrev den och varför.

Jag tycker mycket om Lundbergs språk, det vibrerar och lever, det är klart som glas och flyktigt som vinden. Men det ska tillstås att detta språk innehåller många upprepningar, många omtagningar, han skriver och skriver igen. Och igen…

Som ett raster ligger uppväxten, den vansinniga modern och den frånvarande fadern, känslolösheten, grymheten. Lundberg försöker förmedla hur ett barn, en människa, blir till i en sådan omgivning. Aldrig några pengar, alltid fattigdom, alltid flytta vidare någon annanstans, byta adress, aldrig veta hur hon (mamma) är idag, nästa timme, i kväll. Jag ljuger om jag säger att det räcker. Jag hade velat veta mer. Hur reagerade hans syskon, varför fanns det inga andra vuxna som såg och slog larm, varför var de så många syskon? Och Lundbergs egen son – hur har han reagerat, är Kristian själv om honom, med vilka ord bemöter Lundberg sin vuxna mor?

Arvet hotar att förgifta den unga och vuxna Kristian – han tror han är död, medan sonen är den levande som ska skiljas från de döda, gå vidare. Att alltid vara en produkt av sin klass – ett kastmärke i pannan som aldrig, aldrig går bort. Och alltid detta tvivel, kommer sjukdomen fram i mig, lever den i skuggorna och slår till snart igen? Men så kommer ändå kärleken, den oväntade, och Lundberg beskriver den som en vit fladdrande låga i ett annars svart mörker.

Både Yarden och Och allt skall vara kärlek berörde mig starkt, jag är glad för att en sådan röst får höras och hyllas i Sverige 2011.

Bokpassion

The Night Bookmobile av Audrey Niffenegger

Kärleken till böcker – till alla som känner detta vänder sig Niffeneggers grafiska kortroman. En kväll går en ung kvinna på en nattlig promenad i Chicago och upptäcker en bokbuss som hon aldrig har sett förut. Hon går ombord och finner mängder av böcker och till sin förvåning alla de böcker som hon har läst dittills i sitt liv. Följande dagar, veckor och månader försöker hon hitta bussen igen, men förgäves. Men så en dag…

Idén att allt man någonsin läst finns samlat fysiskt på ett ställe är en väldigt attraktiv tanke även för mig, att kunna gå på upptäcksfärd genom minnena via böckerna lockar som tankeexperiment. Jag har redan funderat på vilka som kan tänkas vara de första alstren i en sådan samling.

Romanen handlar om vad som kan hända när passionen till läsning tar över allt – att till slut bara leva genom böckernas värld. Visst är det skruvat, men Niffenegger gör det mycket bra och jag gillar också hennes sparsamma språk som låter en ana sammanhangen och ger stort utrymme för att själv tolka berättelsen. Bilderna är också mycket uttrycksfulla och jag gillar verkligen den känsla som Niffenegger har lyckats skapa i sina personer.