Den här lilla boken valde jag främst för just dess lilla format, liten och med få sidor. Passar som handske i handväska. Passar att läsa när du endast har 35 minuters resväg.
Även baksidestexten fångade mitt intresse ”stramt, förtätat familjedrama. Med iskall precision och ett avskalat språk/../”
Jag brukar gå i gång på formuleringar som: ”iskall”; ”precis”, förtätad”, ”avskalad” ”karg” etc. men det här tycker jag inte var bra. Alls.
Vi möter tre syskon – där de två äldsta delar erfarenheten av att ha blivit lämnade av fadern och den yngsta systern var för liten för att minnas – som träffar sin döende pappa och hemligheter kommer i dagen.
Bitterheten, sorgen, som i alla år har riktats mot fadern får i ljuset av det som nu uppdagas plötsligt ett annat fokus. Det låter spännande men mycket mer än att just låta blir det inte.
Jag har så väldigt svårt för de många klichéartade bilder som framträder, de som skapas av Bergstens val av ord, sätt att skriva dialoger och utmejsla miljöer.
Som läsare blir jag konfunderad, vet inte riktigt vad Bergsten vill med sin bok och tycker instinktivt att handlingen och karaktärernas känslor/agerande känns
väl konstruerade. Mycket väsen för just ingenting.
/Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar