Redan på första sidan hajar jag till – den där offensiva figuren med förtäckt ansikte, som tycks jaga genom en skog full av hotfulla skuggor – vart ska den här historien leda?
Jag läser boken tillsammans med mina barn och följer historien genom deras ögon, ser det fantastiska inslaget, noterar detaljrikedomen och att historien får ett hoppfullt slut. Crowthers bilder som är både expressiva och magiska manar fram en kusligt hotfull och gammaldags stämning som både jag och barnen tycker om.
Den offensiva figuren är huvudkaraktären Leslie som jagar efter en räv då hon plötsligt hör någon gråta och slutligen, likt en Alice i underlandet, hamnar i ett underland.
I underlandet finner Leslie att hon har ett modershjärta och att ett rotbarn gråter för att det tappat bort sina föräldrar. Rotbarnet får följa med Leslie ovan jord och flytta in i hennes ensligt belägna hem.
Samvaron blir ingen dans på rosor för rotbarnet är som vilket annat barn som helst med egen vilja och eget temperament, och fostermamman är som vilken mamma som helst med egen vilja och eget temperament. Men det är också en bra samvaro för rotbarnet har någon som har omsorg om det och Leslie är inte längre ensam.
Leslie växer med sin nya uppgift, i samvaron och hon blir vackrare, mer levande och kanske också mer sig själv? Gott och väl tills en dag då rotbarnet hämtas av sina likar och återförs till jordens djup.
Ska Leslie bli kvar i ensamhet och sorgsenhet? Nä, Leslie bestämmer sig resolut för att lämna detta hem, detta liv och gå för att leva bland dem som är som hon.
När mina barn har somnat funderar jag på vad vi har läst och sett. Att huvudkaraktären Leslie är en vuxen kvinna klädd i gammaldags mörka kläder och bär vapen. Att huvudfiguren i en barnbok faktiskt är både ensam, ledsen eller till och med djupt deprimerad och inte som andra (lite mer som de som lever i underlandet – sagoväsen, feer, troll och rävar).
Är det för barn? Ja, vad ska jag säga?
Att det är kul, intressant och spännande med författare som förmår berätta historier (och skapa bilder) som rymmer mångfald och som kan ger läsningar med olika djup. Att det är så bra med författare som har tilltro till barnens förmåga att förstå och ta till sig och bära med sig.
Det är även kul att leta efter stoff jag tror Crowther kan ha hämtat inspiration från: myter och sagor likt den sumeriska Inanna, Dantes nedstigning, Bröderna Grimm, Alice i underlandet m.fl.
Dylikt vidgar också läsningen.
Gun-Britt Sundström, författarinnan till kultromanen ”maken” har översatt boken från franskan. Susanne/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar