Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson

Sara Hansson har tidigare skapat den fullkomligt lysande serienovellen ”den hemliga kroppen” och kommer nu med ”Vi håller på med en viktig grej” (Galago).

Det är 1990-tal och det enda som är värt att se på tv för en 11-åring i Sverige är Rederiet och Bullen. Tjejerna Sara och Rebbe står på tröskeln till en vuxnare värld och är, trots att de fortfarande är helt emotionellt beroende av en mammas eller pappas gensvar, i färd med att skapa sig en egen identitet och söker efter förebilder.

Popgruppen Spice Girls, där kvinnligheten manierat framstår som individuell (vi är alla olika) och stark men egentligen är kommersialiserad och rejält muggig, är den identifikation som de finner.

”Dom skriker, sjunger och rappar. Jag fattar inte exakt om vad, men jag tilltalas våldsamt”

Identifieringen, det totala uppslukandet av idolernas värld, förmår dem att göra uppror mot vuxenvärlden, föräldrar och lärare: och av allra största vikt är att Sara och Rebbe gör det tillsammans, de bildar enad front och tillhör något större än de själva.

Jag älskar att Sara Hansson visar hur det är att vara tjej pre-muggig-självbild-tid, då insikten att det finns ett hur man SKA vara ännu inte aktiverats.

11-åringarna Sara och Rebbe tar till sig sin idoldyrkan helt omedelbart och aningslöst (drar på sig den kortkorta tröjan utan tanke på den attraherande kroppsligheten) – de befinner sig helt enkelt i ett pre-negativa-tankar-om-kroppen-stadie och Saras och Rebbes inställning till den egna kroppen är ”bara så: jaha, här är magen”.

Starka i sin nyfunna identitet och vänskap, står de upp mot genusorättvisa lärare, hävdar sig gentemot föräldrars smakråd och ringer hetalinjen och saboterar gubbars våta drömmar. De regerar! De bestämmer!

Åh det är så mycket nostalgi här. Så mycket Girl Power. Tjejer som förenas kring något och binds samman och skapar en egen värld som är så viktig, så viktig och angelägen. Hur man kan gå in i något utan åthävor och utan kritisk reflektion. Hur det där med att vara oförstådd i de vuxnas ögon utgör en del av kittet. De är Girl-Power-bästisar i hela världen och stöttar varandra i vått och torrt.

Jag anser att det Sara Hansson skapar är viktiga grejer – superviktiga ”tjejgrejer” – och det gör jag mycket för att det är just tjejers självbild och identitet som är i fokus i hennes verk och just för att det är tjejers dito som kan behöva armeras mot den i mångt och mycket gängse bild av kvinnlighet (och den kvinnliga kroppen) som påförs av media och reklam. Det är viktigt att det skapas värn mot konstruktioner av kvinnlighet som är både trångsynta och enfaldiga.

Sara Hanssons karaktärer kommer nära läsaren i både bild och tal. Sara och Rebbe talar och agerar på sätt som känns autentiska för 11-åringar. Det är en stark, ömsint och humoristisk berättelse.

Jag tilltalas ohejdat.

/Susanne